När mannen doftar YSL

Igår skulle jag hänga med en vän till Åhlens City. HÄNGA MED. Tänkte att jag kanske skulle hitta ett nagellack eller så till mig själv, men att jag skulle hitta drömdoften till min sambo P - det trodde jag inte. Men så blev det. Jag tog en chansning och den gick hem!

L'homme från Yves Saint Laurent är underbar. Vi pratade lite med en väldigt trevlig och kunnig kvinna på Åhlens parfymavdelning (som för övrigt har blivit skitfräsch och snygg efter förändringen!) som sa att den är inte lika söt som Jean Paul Gaultier's Le Male men inte lika 'vattnig' som Armani's Acqua Di Gio. Nära två av de dofterna som P redan använder, med andra ord.

Det här med noter är inte min grej. Jag önskar att det vore det, för dofter är något som står mig nära. Tyvärr så har jag inte en nos som kan känna skillnader på dofter så noggrant. I wish. Men enligt en snabb googling så får jag fram en lista. Toppnoterna är bergamot, citron och ingefära. Hjärtnoterna är kryddor; vitpeppar, violblad och basilika. Basen består av tonkabönor, tahitian vetiver och cederträ.

Vissa parfymer passar vissa människor och ibland är det tvärtom. Denna gången så var det en matchning made in heaven. Dofterna verkligen förstärks och blir mer tydliga på P's hud. Hela kvällen ville jag sitta med ansiktet begravt i hans hals - doftandes. Lite som Ferdinand.

Då måste man väl ändå säga att det var en lyckad present, va?

Och fin är den också!